Fy för skola, fy för jobb, fy för nästan precis allting..
Känns allvarligt som att alla kompisar "övergivit" mig oxå.. Knappt nån som hör av sig av nån underlig anledning.. Mestadels är det jag som måste göra det för att det ska bli nåt liksom.. Jag fattar ingenting! Blir så trött..
Snart skiter jag i allt å drar med mig Mange å flyttar så jag slipper allt här hemma.. Börja om på nytt nästan..
Som det kanske märks är inte jag på topp å det kommer nog ta ett tag innan jag kommer igen om jag ens kommer göra det..

1